Först uppgiven av Thedenius (1839): "I Midtådalen mellan Axhögen och Midtåkläpparne." Belägg tagna där av Thedenius 1836 finns i S, UPS och LD.

Borststarr uppträder i regel som en kalkkrävande myrväxt. Den kan dock ibland växa i hedartade samhällen, särskilt på kalfjället och på vissa sjö- och älvstränder. Arten kan också växa på blöta stigar och nyblottat grus.

Höjdgräns 1225 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Som lägst finns arten på 580 m i Ljusnedal: myr vid vägen N om Lossen, 1,5 km SÖ om Tramsberget (17C 6i, 1992, ÖN).

Borststarr är känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs och Hede. Antalet rutor är 49; nästan alla ligger i NV.

De tre sydligaste lokalerna (Sveriges sydligaste) ligger i Tännäs: N om Fröstsjöns östligaste del och i Fröstsjöberget (17C 4i 0- 3-, !), 1 km SO om Myskelåsen (17C 3h 1- 1-, !), Risåsvallen (17C 4h 3- 2-, !). En östlig isolerad lokal är Hede: 1,5 km Ö om Rönningsåsen (17D 9d 0- 4-, 1988, BD i UPS).