Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Arten är vanlig på många typer av lokaler, både naturliga och kulturskapade. Exemplar av frigida-typ är möjligen vanligare i naturlig miljö, såsom i fjällsippshedar, vid snölegor och på polygonmark. För övrigt förekommer arten på kulturinfluerade hedar och ängar, t ex i anslutning till fäbodar.

Höjdgråns 1500 m: Stora Helagsstöten (Kullman 1971).

Jag gav på ett tidigt stadium upp försöken att i fält separera de båda underarterna, subsp. multiflora (ängsfryle) och subsp. frigida (säterfryle), eftersom mellanformer är vanliga (Hylander 1953, Nilsson 1986).

Ängsfryle/säterfryle finns i samtliga socknar. Arten har blivit registrerad i 376 rutor med något högre frekvens i de delar, som är rikast på kulturmark: NV 79%, NÖ 94%, SV 78%, SÖ 90%.