Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Röllika växer på kulturmark av alla slag, t.ex. vägkanter, turistanläggningar, betesmark vid gårdar och fäbodar. Smith (1957) fann arten till synes ursprunglig längs Nean (före dämningen).

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Birger (1908a) uppger flera lokaler för f. sudetica Opiz. (beskrivning hos Nilsson 1986).
Den anmärks också av Östergren (1927).

Röllika, som finns i alla socknar, har antecknats i 382 rutor. Fördelning: NV 91%, NÖ 83%, SV 76%, SÖ 93%. Den något lägre frekvensen i SV kan kanske förklaras av att denna del domineras av mycket karg natur med få kulturinslag.