Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Åkerfräken växer på kalfjället ofta i ängar och vid ängsartade snölegor. I övrigt finner man arten ofta i fuktiga skogar (både öppna och slutna) och på grusiga stränder. Arten är klart kulturgynnad och sprider sig snabbt på järnvägsbankar, åkrar och vägkanter.

Höjdgräns 1300 m: St. Helagsstöten (Kilander 1955).

Arten är mycket variabel, och en nästan absurd mängd (ca 30 st!) varieteter och subvarieteter har uppställts; se sammanfattning i Rosendahl (1917). Bland de former som uppmärksammats i Härjedalen är "subvar." alpestre, uppställd av G. Wahlenberg och karakteriserad av nedliggande växtsätt med kort och tjock sommarstjälk, som nedtill bär korta och styva, ibland axbärande grenar. Denna form har samlats i Storsjö: Helags, glaciärdalen, 1910 (HSM i UPS). Som Hylander (1953) påpekat är så gott som ingenting känt om i vad mån variationerna är ärftliga.

Arten är antecknad i 232 rutor och sedd i samtliga socknar. Fördelningen är NV 54%, NÖ 52%, SV 43%, SÖ 61% och alltså ganska jämn över landskapet.