Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Denna växt finner man oftast på glest bevuxen uppfrysningsmark i högfjällen. Den växer också vid snölegor tillsammans med andra småvuxna högfjällsväxter, t ex dvärgvide Salix herbacea, fjällnoppa Gnaphalium supinum och mossljung Cassiope hypnoides. Arten har någon enstaka gång påträffats på vägkanter och stigar i skogslandet.
Höjdgråns 1676 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Det lägsta fyndet ligger på ca 600 m: Storsjö: vägkant vid Skärkan NÖ om Ytter-Dalsjön (18D 3a 3- 3-, !).
Utbredning
Arten är registrerad i Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell och Härjedalen/Idre. Den finns i de flesta fjällområdena men saknas såvitt känt i de torra fjällen i östra Härjedalen (t ex Vemdalsfjällen och de östra Linsellsfjällen). Antalet rutor med fynd är 71 fördelat sålunda: NV 54%, NÖ 5%, SV 4 %, SÖ0 %.
