Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

De översta förekomsterna är enligt Kilander vanligen hedar. För övrigt tycks arten hålla till godo med snart sagt varje typ av någorlunda obeskuggad miljö alltifrån snölegor till torra vägkanter och andra kulturskapade biotoper.

Höjdgräns 1600 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Man kan ibland se exemplar med välutvecklade miniatyrplantor i axet redan tidigt på sommaren. En sådan kollekt med cm-långa blad föreligger från Ljusnedal: vägkant nära Tramsberget (17C 6i 2- 3-, 580 m, 1981. VI.30, BD i UPS). Blomfärgen varierar från vitt till skärt, och bulbillernas färg från blekgrönt till mörkt purpurrött.

Ormrot är en av Härjedalens vanligaste växter, som påträffats i 397 rutor med den jämna fördelningen NV 93%, NÖ 91%, SV 84%, SÖ 87%. Lokaler finns i samtliga socknar. Man har inget intryck av att arten befinner sig på reträtt vilket enligt flera uppgifter tycks vara fallet i Sydsverige.