Först uppgiven av Sjöstrand (1833), kollektivarten, "Polypodium fragile a[llmän]". Subsp. dickieana uppgavs först av Samuelsson (1921) efter granskning av en kollekt från Tännäs: Långberget (1879, KFD i UPS).

Klippskrevor, rasmarker, blockmark. Underarterna förhåller sig olika i förhållande till kalk.

Subsp. fragilis är enligt min erfarenhet indifferent eller möjligen något kalkgynnad; subsp. dickieana är kalkgynnad.

Höjdgräns. Subsp. fragilis ca 1300 m: Helagsfjället (Smith 1920); subsp. dickieana ca 820 m: Tännäs: Tvaruberget (BD, UPS).

Stenbräken och fjällstenbräken (underarterna fragilis respektive dickieana) kan endast skiljas genom mikroskopisk undersökning av sporerna, som är taggiga på subsp. fragilis och försedda med oregelbundna lister på subsp. dickieana. Den sistnämnda underarten kan uppdelas i en sydlig och en nordlig formgrupp med olika utseende på bladet.

Slutligen kan nämnas att jag mikroskoperat prov från det stora flertalet av mina ca 70 fyndrutor men alltså bara två gånger kunnat påvisa subsp. dickieana.

Kollektivarten är funnen i 76 rutor med fördelningen NV 41%, NÖ 17%, SV 9%, SÖ 4%. Den förekommer i alla socknar utom Överhogdal, Älvros och Härjedalen/Idre.

Subsp. dickieana är känd från följande lokaler:
Ljusnedal: Djupdalsbäcken i region subalpin (troligen 18C 2f, 1920, GC i UPS). Tännäs: Långberget (17C 6g, Samuelsson 1921 efter KFD 1879, UPS), Flon vid Järvåsbäcken (17C 9f, Samuelsson 1921, baserat på belägg av GC i UPS och TA i S), Hamrafjällets NV del (17C 9d 0- 1-, 1990, ÖN i UPS), Tvarubergets sydbrant (17C 6h 3- 0-, Danielsson 1981, UPS). Sveg: Gruvbergets sydbrant (16E 4g 1- 4-, BD i UPS).

Subsp. dickieana är bicentrisk i Skandinavien och har en lucka mellan Pite lappmark och Jämtland (Elven 1984).