blekstarr
Carex pallescens
Kartbilden i Hultén (1971) är för Härjedalens vidkommande något missvisande, då arten är betydligt sällsyntare i östra än i nordvästra delen.
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
I fjällen växer arten främst i ängsbjörkskog, rasmarker och i relativt torra strandsnår vid åar och bäckar. I skogslandet uppträder den ibland på kulturskapade lokaler såsom ängar vid fäbodar och vid stigar. Särskilt i fjällen gynnas arten troligen av kalk.
Höjdgräns 892 m: Storsjö: Stortuvan (18C 6i, Kilander 1955).
Utbredning
Blekstarr är känd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne, Vemdalen, Älvros och Härjedalen/Idre. Antalet rutor är 65, och fördelningen är NV 38%, NÖ 11%, SV 5%, SÖ 10%.
