Första fynd
Först uppgiven av Hülphers (1777) från Tännäs.
Bygdenamn och bruk
Modin (1911) skriver att blommorna användes till att pryda med vid midsommar. På de sönderstötta bären kokades välsmakande saft.
Ekologi
På de högsta lokalerna växer hägg i sydexponerade branter och rasmarker. För övrigt kan man ofta se vackra häggar i bäckraviner och vid älv- och sjöstränder. Dessutom växer enstaka häggar i fjällens börkskogar.
Höjdgräns 1045 m: Hamrafjället (Kullman 1977). Östergren (1927) noterade ett mer än manshögt träd nära toppen på Malmagsvålen nära Fjällnäs (18C 0c) år 1925. Toppen ligger på 980 m.
Variation
I Härjedalen torde, förutom subsp. padus även subsp. borealis (nordhägg) förekomma. De har inte hållits isär under inventeringen, men mitt intryck är att nordhäggen med sina upprätta blomklasar är speciellt vanlig i fjällnära terräng. Herbariematerialet är litet.
Utbredning
Hägg är noterad i 163 rutor och i alla socknar. Fördelningen är NV 33%, NÖ 39%, SV 31%, SÖ 51%. Arten är vanligast i SÖ, vilket kan bero på att den har en begränsad utbredning i höjdled. Invandringshistoriska orsaker kan också ligga bakom denna fördelning.