Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Vitmåra är en vanlig växt i Härjedalen, och dess miljökrav är föga exakta. Kilander noterar att arten i högfjällen förekommer i både ängar och hedar. I den fattigare SV delen av landskapet är vitmåra koncentrerad till örtrika stränder av de stora åarna. Den är något kulturgynnad och ses ofta i gräsmark vid fäbodar och på inte alltför torra vägslänter.

Höjdgräns 1200 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Vitmåra finns i alla socknar och är sedd i 224 rutor. Fördelningen är NV 63%, NÖ 53%, SV 30%, SÖ 53%.