Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "på Mettukläppen."
Ekologi
Klippstarr är en kalkkrävande torrmarksväxt, som växer i vittringsgrus på skifferhällar och fyllitblock samt i klippspringor. En vanlig följeväxt är fjällsippa Dryas octopetala.
Höjdgräns 1550 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta lokalen ligger på ca 800 m: Tännäs: Hamrafjället, i liftgatan på ett block (ÖN).
Utbredning
Klippstarr är känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs och Linsell. Antalet rutor med fynd är 44, och som kartan visar ligger nästan alla lokaler i de kalkrika nordvästra fjällen.
Lokaler
Den sydliga utposten (svensk sydgräns) är Linsell Hovärken (16D 8e 3- 0-, 1972, BD i UPS). Arten växte ca 200 m SV om toppen nära vandringsleden i ett område med vittrad, rödaktig skiffer. Om arten finns kvar efter det att liftar och slalombackar tillkommit är obekant.
Den sydligaste lokalen i det sammanhängande utbredningsområdet är belägen på Vättafjäll i Tännäs i Dryas-hedarna där (17C 7d 4- 2-, !). Förekomsterna längst i NÖ (båda LS) ligger i Storsjö på Nörder-Storådörrfjället (18D 7b) och Sömo-Karivålen (18D 6c).
I LD finns en kollekt från Hede: Sånfjället (1875, A. Berg). Det rör sig sannolikt om etikettförväxling som i fallet fjällhavre och fjälltåtel.
