Första fynd
Först uppgiven av Dusén (1880).
Ekologi
Brunklöver är helt bunden till kulturskapade ståndorter, främst vägkanter och avschaktade partier intill grustag och liknande. Den växer också i gles gräsmark vid fäbodar, t ex Vemdalen: Bergvallen (17D 4j 2- 4-, !). Arten verkar vara konkurrenssvag och ljusälskande. Den undviker våt mark.
Höjdgräns ca 770 m: Hamrafjället vid landsvägen (Nilsson 1976).
Utbredning
Brunklöver är känd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne och Härjedalen/Idre. Den är påträffad i 32 rutor (10%) med ganska jämn fördelning över landskapet: NV 13%, NÖ 9%, SV 7%, SÖ 11%. Brunklöver anses ha kommit in med vallfrö. I motsats till vad som uppges från t ex Västmanland (Malmgren 1982) förefaller det som om arten utökar sin areal, främst genom spridning längs vägarna, inte minst i NV.
