Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som Rheum digynum.
Ekologi
Kilander uppger att de översta förekomsterna vanligen finns i fragment av snölegeängar, i branter med sippervatten eller på block. Fjällsyra växer också gärna vid bäckar och på grusrevlar i älvarna (t.ex. övre Ljusnan).
Höjdgräns 1673 m: St. Helagsstöten (Kilander 1955). Som lägst är fjällsyra noterad på 570 m vid
Ljusnedals bruk (17C 8h, flera samlare, LD, S).
Utbredning
Funnen i 68 rutor med fördelningen NV 54%, NÖ 7%, SV 1%, SÖ 0%. Känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell.
Lokaler
Den isolerade lokalen i Linsell (Danielsson 1973) är en nordexponerad bäckravin i Olåsbäcken ca 2 km SV om Sandvallen (16D 9i). På samma ställe, under en överhängande klippa, växer också fjälltrav Arabis alpina och snöbräcka Saxifraga rivularis på utpostlokaler.
