Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "På Ulfberget nära Wiken, vid Långås och Tennäs."

Bergglim förekommer oftast på torra klipphyllor och i springor i vanligen sydexponerade branter. Den har endast en gång setts på en kulturskapad ståndort: Tännäs bland potatisplantor i odlingar under Tännäsberget (17C 5h, 1991, !).

Höjdgräns ca 1000 m: Ljusnedal: sydbranten under p. 1016 i Anåljällets västra del (17C 9h 0- 2-, !).

Arten är funnen i Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell och Sveg. Antalet rutor är 25. Förekomsterna ligger främst i de delar av Härjedalen som är rika på sydvända klippstup. Den isolerade lokalen i SÖ är det klassiska sydväxtberget i Sveg: Duvberget (16E 7d–e, Birger 1908a, återsedd där 1991, !).