Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som Erica vulgaris.
Bygdenamn och bruk
Hackad ljung tillsammans med hö eller halm gavs förr som kraftfoder åt hästar, därav provinsnamnet rosslynje (Modin 1911).
Ekologi
Ljung växer på kalkfattiga hedar ända upp i det lågalpina bältet. I region silvestris finns ljung bl.a. i glesa barrskogar och på fastmarksöar i våtmarker.
Höjdgräns 1267 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
Vit ljung uppges av Birger (1908a) från Vemdalen, Hede, Sveg och Lillhärdal. Här kan tilläggas en lokal i Hede: ånfjällsområdet (17D 2h, Arwidsson 1929). Själv har jag sett vit ljung på åtskilliga lokaler utan att anteckna den.
Utbredning
Ljung är vanlig i alla socknar. Den är registrerad i 438 rutor. Fördelning: NV 93%, NÖ 99%, SV och SÖ 100%. Trots att ljung är så spridd, kan man ändå få intrycket att arten traktvis är ovanlig, som t.ex. på Flatruet.