Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Skarffjellet", belägg finns i UPS.

Arten är påtagligt kalkgynnad och växer i kärr och på andra våta lokaler men också i torrare miljö såsom rasbranter och moränkullar. Blekvide är något kulturgynnad och växer ofta på vägrenar och i diken.

Höjdgräns 1256 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Blekvide är mycket variabel men oftast lätt igenkänd på bladens delvis röda mittnerv och vanligen tydliga stipler. Arten indelas i tre underarter, av vilka ssp. hastata och ssp. vegeta förekommer i Härjedalen. Nominatrasen är vanligast, men subsp. vegeta är belagd från Storsjö och Tännäs. Denna underart har större och bredare stipler än nominatrasen. Bladbasen är ofta hjärtlik.

Hybrider med S. herbacea, S. lanata och S. reticulata.

Blekvide har noterats i 54 rutor i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell och Lillhärdal. Fördelningen är NV 45%, NÖ 9%, SV 3%, SÖ 0%, och utbredningen erinrar mycket om den som angivits för risvide och ullvide men med strölokaler i kalkfattiga områden, t ex Vemdalen: kyrkbyn (17D 5j, FLB) och Lillhärdal: nedanför Djursvålen (troligen 16D 5e, EN i S). Båda lokalerna är citerade av Birger (1908a).

Underarten subsp. vegeta föreligger bl a från Storsjö: stranden av Övre Skärvagen nära sjöns nordände (18C 4h 3- 1-, 1988, BD i UPS) och Tännäs: Fjällnäs, myr ovan vägen till Bruksvallarna (Malmagsvålen; troligen 17C 9c, 1936, OÖ i UPS).