Hot. I den mån lappranunkel finns kvar inom landskapet är den starkt hotad av främst utdikningar i samband med industriellt skogsbruk.
Första fynd
Först uppgiven av Thedenius i hans dagbok för den 18 juni 1842: "I ett litet kärr vid gränsen [till Hälsingland] och ganska nära elfven [Ljusnan] träffade jag den rara och för Herjedalsfloran nya Ranunculus lapponicus." Jfr Thedenius (1839–42).
Ekologi
Det enda som herbarieetiketterna upplyser angående växtplatserna i Härjedalen är: "bland mossa i löfskog strax S om Ljusnan" (Älvros: Kolsätt, 16E 6j, 1879, KFD & HFS i S). I övrigt får man anta att arten växer i fuktig–våt skogsmark och i videsnår, helst på översilade ställen men knappast i verkliga källdrag. Arten växer i myrkanter men inte ute på myrflaken. Den tål måttlig beskuggning. Jfr Sjörs i Ingelög m fl (1984).
Höjdgräns ca 435 m: Lillhärdal: Prästskogen vid Blädjan (16E 2b, 1890, EN i LD).
Utbredning
Lappranunkel är känd från 5 (eller möjligen 4) lokaler i östra Härjedalen men veterligen inte sedd efter 1915.
Lokaler
Vemdalen: vid Sör-Veman 3 km från byn (17D 5j, 1915, KBN i UPS), vid bäck NÖ om Hån (17E 2b, Behm 1887). Älvros: Kolsätt (16E 6j, flera samlare, äldst 1842, TH i UPS och S samt 1842, BAS i GB). Lillhärdal: höjdgränslokalen; dessutom en troligen närbelägen lokal: nära kyrkbyn (?) (16E 2c, 1885, EN i S).