Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Gammal kulturföljeslagare som ofta ses på mark av skilda slag: vägrenar, banvallar och vid bebyggelse såsom fäbodar, järnvägsstationer m.m. Arten är ljuskrävande och vantrivs när omgivande vegetation blir alltför påträngande. Sommargyllen uppträder ibland i massbestånd såsom nära kyrkan i Storsjö.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Av underarterna är subsp. arcuata den helt dominerande. Bangyllen (subsp. vulgaris) har påvisats på en lokal.

Arten är sedd i alla socknar utom Härjedalen/ldre. Den är noterad i 48 rutor med mycket jämn fördelning: NV 13%, NÖ 12%, SV 13%, SÖ 14%.

En enda kollekt av bangyllen föreligger: Överhogdal vid järnvägsstationen (17E 1j 1-3-, 1986, BD i UPS, bekräftad av B. Jonsell).