Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Förekomster i älvbrinkar och brantberg är troligen ursprungliga. I övrigt finns bockrot spridd längs vägar, på torra, soliga backar vid fäbodvallar och på annan betesmark, t.ex. vid de meandrande sträckorna av Ljusnan i Hede.

Höjdgräns minst 780 m: Hamrafjället i liftgata (Nilsson 1976).

Bockrot har noterats i 37 rutor med östlig fördelning: NV 4%, NÖ 14%, SV 4%, SÖ 15%. Arten är känd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne, Ljusnedal och Härjedalen/Idre. Framför allt finner man arten utefter Ljusnan, Veman och Hoan. Märkligt är att arten inte tycks finnas som ursprunglig i Ljungans dalgång (kartans nordligaste lokal ligger i Ljungdalens by och är att betrakta som en ruderatlokal).