Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som C. ustulata.

Svedstarr är kalkkrävande och växer t ex i översilningskärr och bergbranter med sippervatten samt på stränder invid bäckar och sjöar.

1232 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta lokalen ligger på 580 m: Ljusnedal: extremrikkärr vid Dalas (17C 7h, nu förstört av golfbana). Arten är ovanlig nedanför den subalpina regionen.

Svedstarr är känd från Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 54, och samtliga fynd ligger i NV. Arten har sin svenska sydgräns i Härjedalen.

Den sydligaste lokalen ligger i ett rikkärr på Tvarubergets NÖ-sluttning nära vägen till Tännäs (17C 6h 3- 1-; här också sydgräns för gullspira Pedicularis oederi, !). Jag bortser då från en vad lokalangivelsen beträffar dubiös kollekt från ”Linsellvålarne" (August Lindegrén, 1915 i S). Det är svårt att tänka sig en kalkbunden kärrväxt i dessa fattiga och torra fjäll.