Fukt- och friskängsväxt, allm. i hela området, möjligen ”mindre allm. på moränen” i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Asplund (1925) fann den ”här och där på kolbottnar” i Garphyttans nationalpark.
Första fynd
Samzelius 1760 (nästan allm.), ms 1758 (utan frekvens eller lokal). Götlunda 1860 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
”Är ett fördelaktigt grässlag, och i synnerhet tiänligt att så på utdikade och upplögde kärr: när snön bränner bort alla andra gräs, wäxer likwäl detta som frodigast, och när gräsmasken (Phalaena calamitosa) ruinerar alla grässorter, har man sedt detta stå orört” (Samzelius ms 1758).
Det odlades i Lerbäck som fodergräs ”nästan endast vid herrgårdar” (Sahlstedt ms 1825, jfr Robson 1833). Enl. Gumaelius (1846) skedde försöksodling vid Mariedam. I Gällersta var den frösådda ängskavlen näst timotej det viktigaste fodergräset under 1850–1860-talen (Saxon 1933a). Det utlottades till gårdar i Kräcklinge och Ekeby (ÖLHK 1889). Fröet, mest finskt, salufördes 1893–1963 i Sverige (Lyhagen 1991) och odlades vid Irvingsholm i Tysslinge 1905 (Hegardt 1909).
Växten hette ängskavle i Närke (Samzelius 1760).