Fuktängsväxt, allm. i Skogsbygden, exempelvis 32 lokaler i Garphyttan–Ånnabodaområdet i Tysslinge inom 6 km² (Löfgren 1994), täml. sälls.–spridd på Närkeslätten.
I naturlig vegetation ses arten sälls. vid kalkberg tillsammans med backskafting (Asklund), i påverkad sådan i fuktängar vid åar, bäckar, diken och dammar samt i sumpskog. I övergivna, igenväxande fuktiga ängs- och åkermarker kvarlever brudborste länge i stora bestånd.
Vid Herrfallsäng i Hallsberg, där den förr var allm. (Gyllenhaal ms 1774), finns den nu spridd såväl i det kalkrika källkärret som uppe i friska och delvis torra avsnitt. Den växer i Närke också i frisk ekvegetation tillsammans med bl.a. liljekonvalj.
Ev. odling av växten är inte känd, men på en gammal ödetomt V om Bunksätter i Asker växte den rikl. bland körsbär och äppelträd samt i hagen och landsvägsrenen 1993. Vid Lindudden i Götlunda fanns ett oavsiktligt infört ex. i en rugge med planterade smörbollar 1985.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Svennevad Deje, m.fl.). Bo Kohagsberget 1858 Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”Bladen plockas om wåren til grönkål” (Samzelius ms 1758). Växten kallades i Närke vittistel (Samzelius ms 1758). Brudborste eller brundborste i Gellerstedt (1831) m.fl. är ett äldre svenskt, men i Närke ej påvisat, namn.