Läkeört. Beteskrävande art på åsar och sandfält m.m. Enl. svepande omdömen hade ett 20-tal lokaler setts i Närke t.o.m. 1800-talet (ovan, Samzelius 1764, Wahlenberg 1824, Hartman 1866, Sterner 1922, 1935). Under 1900-talet avslöjades ytterligare bestånd på skilda håll. Den hade då ”på senare mansålder starkt reducerats i antal” genom plockning (Kierkegaard 1932). Plockning av växten skedde också i Snavlunda (Spong 1961), ”för några år sen... gott om... har nu betänkligt tunnats ut genom plockning” (Roseen 1972). Utarmningen har fortsatt, främst genom upphört bete och igenväxning. Av länets 20-tal då kända bestånd var 3 ”lagligt skyddade” (Bengtsson 1974). Stark tillbakagång av bestånden har rapporterats från bl.a. Glanshammar (Nilsson 1986)

Den största anhopningen av växtplatser för backsippan finns i Snavlundadeltat, bl. a. vid Snavlundareservatet och Tycke. Den rikaste växtlokalen är Egeby i Lännäs.

Backsippan prydnadsodlas och har från odling såtts in längs landsvägen vid Hidingsta i Gällersta på 1980-talet. På sandåsen vid missionskyrkan vid Lunger i Götlunda sågs backsippan spridd ute i gårdsgruset från odling intill 1976.