Giftig prydnads- och läkeväxt, förvildad i Sverige sedan 1810-talet, i Närke ”förvildad ur trädgårdar, der den allmänt odlas” (Hartman 1866). Under senare tid i Norden inkommen med fågelfrö (Hovda 1978). Täml. sälls–spridd från odling eller genom omgrävning av gammal kulturmark. Den växer i bl.a. trädgårdsland, jordhögar och tippar.
Första fynd
Gellerstedt 1852 (här och där förvildad t.ex. Egeby i Sköllersta). Hardemo prästgården 1854 Blomberg, LD/ThK).
Bygdenamn och bruk
På Örebro apotek anmärktes ”somniferis” 1736 (Gentz 1949). Opievallmo ingick i Svenska farmakopén 1–6 (1775–1845), främst genom morfin- och opiumextrakt.
Lokaler
Med fyllda/dubbla blommor
Närke Gellerstedt (1831).
Örebro Tysslinge N om Grytsätter 727 529, trädgårdsogräs 1998. Ånsta S om Örebro, kompost (Lindström 2000b).
