Läkeväxt, inkommen eller införd som gagnväxt, det senare enl. R. Sernander (1933). Kunskapen om deras utbredning i Närke är bristfällig. Endast skogstomtskräppan anses inhemsk (Flora Nordica 1). Kollektivarten var enl. Hartman (1866) i stort sett sälls. Segerström (1932) pekade på dess fluktuation över små landskapsdelar: den var ”täml. allm. i Tylöskog, i Hammar och Lerbäck dock antecknad från blott några få platser”. Kjellmert (1947) fann 7 lokaler i Svennevad. I grannsocknen Sköllersta är den praktiskt taget allm. (Holmer, !). I det noggrant genomletade Viby fann Nilsson (1978) 28 lokaler.
Tomtskräppa växer i svagt påverkad vegetation i strandäng, bäck- och ålund m.m. F.ö. har de setts bl.a. vid soptipp, gödselstad, ödetomt, bygata, åker, grusgrop, skogsstig och ädellövlund.
Mellantomtskräppan är den vanligaste av växtens underarter i Sverige (Murbeck 1899a, Flora Nordica 1). Åkertomtskräppan ses vanligen på ogräsmark. Skogstomtskräppan finns oftare i lövrika miljöer vid stränder och skogar.
Se även: tandad tomtskräppa Rumex obtusifolius subsp. obtusifolius, slät tomtskräppa Rumex obtusifolius subsp. sylvestris och mellantomtskräppa Rumex obtusifolius subsp. transiens
Första fynd
Gellerstedt 1852 (Askersund m.fl.). Svennevad Skogaholm 1869 Hartman (UPS/SSn).
Bygdenamn och bruk
Växten ingick i Svenska farmakopén 5–6 (1817–1845).
