Den vanligaste, täml. allm. förekommande har ärtstarren genom tiderna antecknats från hundratals lokaler. Meddelade växtplatser är strand, kärr, dike, veteåker, åsgrop, strandklippa, kärrartad tallmosse, torvgrav m.m. Ett 20-tal belägg 1970–1995 har kontrollerats av T. Karlsson.

I Tylöskog, inkl. Hammar och Lerbäck, var den ”allm. i skogsbygden, vid Vättern mindre vanlig än C. pulchella” (Segerström 1932). Även Stålberg (1939) anmärkte växten från norra Vätterns ”steniga stränder”.

I Viby registrerade Nilsson (1978) 25 lokaler. Den ansågs täml. allm. i Örebrotrakten (Hedera 1887) men fanns på en enda lokal i Glanshammar och Rinkaby (Broddeson ms, Nilsson 1986). I Garphyttan–Ånnaboda i Tysslinge sågs 3 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994).

 f. Brodderii

Ett ark från Hällebosjöns västra strand i Sköllersta 1933 benämns så av Kierkegaard (S). Bakgrunden till beteckningen är oklar. Belägget tycks vara grönstarr × ärtstarr.