Vallmon är först känd från Närke genom fröutdelningen till Örebro slott 1598 som ”brokede vallmofröö” (Karling 1931, Swederus 1909). Vid Örebro apotek anmärktes växtdelar eller extrakt 1736 (Gentz 1949).

Vid Skyllbergs bruk i Lerbäck är odling känd 1784 och i en dikt skaldades där om ”Den lyste sömnens Gud, på strumpan sagta går; Han våra örnegott med Dill och Vallmo stänker...” (Rydbäck 1792). Bakgrunden till odet är föreställningen ”att befodra sömn ner det legges under hufvudet” (Berglund ms 1867). Fröet lades också i vin mot sömnlöshet (Saxon 1934b).

Kalljordsodlingen av vallmo i Lerbäck noterades av Sahlstedt (ms 1825) och Robson (1833) och i Ramundeboda på 1840–1850-talen av Aulin (ms 1913).

Under 1980-talet frösåddes flera vallmoarter i Gällersta med andra växter längs landsvägen mellan Ekeby och Hidingsta. Ännu 1992 sågs flera av dessa främmande växter där.

Beteckningen på vallmor var i Lerbäck på 1840-talet vallemogä (Grill 1964), i västra Närke walmoge (Berglund ms 1867) och i Mellösa och Lännäs på 1800-talet vallmoga (ÖLM 449).