Strandväxt, allm. vid sjöar och vattendrag utom i näringsfattiga barrskogar och myrar. Fr.o.m. 1927, 40 år efter sänkningen, fanns den på alla de 40 undersökta Hjälmarskären (Morander 1986). På flera håll anses den vara täml. allm. eller spridd, exempelvis i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932), Svennevad (Kjellmert 1947) och i Garphyttetrakten (Löfgren 1994). Dess utbredning är starkt beroende av tillgången på näringsrika vatten och därför ojämn (Hallin, !).
Utanför stränder, bäckar och diken har rörflen under 1990-talet setts på grönsten vid skogsväg, på igenväxt väg i ädellövlund, på lagårdsbacke och i frisk ekbacke.
Se även: randgräs Phalaris arundinacea 'Picta'
Första fynd
Gellerstedt 1831 (Örebro ån kring slottet). Götlunda 1861 C. A. Lundblom (LD, S).
Bygdenamn och bruk
Fr.o.m. 1800-talet odlades den som foderväxt, anmärkt så av Gellerstedt (1831) vilket är ungefär samtidigt med försöksodlingen vid Mariedamm i Lerbäck och ”hos Fältkamrer Kalin både af rötter och frö” (Gumaelius 1846). Den frösåddes på myrodlingar i Gällersta från 1850-talet (Saxon 1933).
Plantor salufördes 1895 i Sverige (Lyhagen 1991), men rörflen anmärktes vid Örebro frökontrollanstalt 1890 (Zetterlund 1891). Möjligen odlades den på Tiveden före sekelskiftet 1900, vilket antyddes av Bäckgren (1926).
En viss prydnadsodling av arten har skett, bl.a. enl. fynd på ödetomter i Lerbäck och Ånsta 1989–1995 (Nilsson, !).
Artnamnet rörflen i Gellerstedt (1831) kommer från Linné, inte från Närke. I Ekeby sade man linnare om ”ett stort bredbladigt gräs, liknar vass, växte vid Kvismaren” (ÖLM 1732) vilket möjligen var rörflen.