Näringskrävande art i örtrik vegetation, spridd–allm. på Närkeslätten, saknas i Skogsbygdens näringsfattiga myrar och barrskogar. I Svennevad fann Kjellmert (1947) endast 3 bestånd. Genom bl.a. sin tålighet mot igenväxning är den nu vida vanligare än övriga nattvioler, i lövrika delar av Skogsbygden delvis allm. Den var under lång tid misskänd eller förbisedd men under 1900-talets andra hälft avslöjades flera hundra bestånd.

Dess växtplatser är obetade eller betade bryn, gläntor, vägkanter, lövdungar och -lundar, uttorkade strandkärr och bäckfåror, parker, trädgårdar och åkerdiken m.m.

Ett rikt bestånd, 250 ex., fanns i ekängen vid Sköllersta  prästgård 1938 då Broddeson (ms) ansåg att det var den rikaste förekomsten i Närke. Ett skogsskifte i Viby innehöll efter avverkning 1 000-tals ex. (Nilsson 1996b). Uppemot 400–500 ex. skall ha växt kring båthuset vid Kuggenäs i Götlunda 1991 (B. Norrgrann) och 485 ex. sammantaget i de 17 bestånden mellan Reträtten och Lugnet i Ånsta 1977 (H. Johansson). Vid resterna av Skarbomatorpet, ovanför Ullaviklint i Kil, sågs arten på 1990-talet på den 1802 övergivna tomten (M. Andersson).