Läkeväxt, allm. i allsköns ogräsvegetation. Pollen av groblad är kända sedan omkr. 6 000 år vid Mossbymossen vid Ekeby/Kumla (Florin 1961).
Se även: åkergroblad Plantago major subsp. intermedia, gårdsgroblad Plantago major subsp. major och kustgroblad Plantago major subsp. winteri
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Örebro 1846 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Plantagis rot, ört och frö. Är en god såreört och är starkt adstringerande. Nästan hwar landtman wet betiäna sig af färska bladen, at wid tillfälle lägga på sår; medan de hålla dem rena både ut och inwärtes. Eliest är denna såsom stoppande god emot durklopp [diarré] och dylika flere siukdomar” (Samzelius ms 1758).
Det allmänna bruket av groblad för sårläkning uppehölls åtminstone en bit in på 1900-talet (Hallgren 1989). I Ekeby talades om bladets avigsida som dragsida och rätsidan som läksida (ÖLM 1732), i Kil användes den mot svullnad och böld (ÖLM 1158). Bladen ”borttaga värk om de läggas friska på bi- eller getingsting” upptecknades i Kräcklinge (ÖLM 970) och i Hidinge sades fröknopparna var bra mot diarré.
Groblad var det vanliga namnet på växten i Närke (Samzelius 1760, ÖLM 449), i Hidinge/Knista med tillägget ”de vitas fotspår”. I Kräcklinge förvrängdes namnet till grovblar (ÖLM 970). I västra Närke sade man läkeblacka eller läkeblad (Hofberg 1861), i Hammar även fattigmans plåster. Grundad på uppgifter hos Djurklou (ms) anförde Rietz (1862–1867) växtnamnet groblacka och kämpegräs, det senare brukat för flera andra växter, lämpade för fäktningslekar.
Lokaler
Med grenig, tät blomställning och/eller förlängda stödblad
Örebro Axberg Dylta 1910 Anonym (OREB).
Lekeberg Hidinge Sällven 1919 T. Hellberg (UPS).