Enl. Samzelius (1764) och Bagge (1785) var växten förvildad i Närke mer än 100 år före det av Hylander (1971) tidigast kända årtalet i Sverige. Samzelius (ms 1767) anmärkte den från en holme i Kyrksjön vid Tjälvesta säteri.

Vid Myrö i Rinkaby växte den vid Hjälmarstranden (Hedera 1887) och sågs 1925 av Broddeson (ms) där den ännu syns längs vägen ner mot sjön (Löfgren m.fl. 1998d). Arttillhörigheten är numera osäker sedan det visat sig att

höstgullris odlades vid gården 1926 (S. O. Rosén, OREB).

För ett hundratal noteringar om växterna har inte arten urskiljts eller bestämningen är osäker. Av dessa torde de flesta vara kanadensiskt gullris. Meddelade växtplatser är bl.a. ödetomt, tipp, , sandjordsträda och parkrest. En åkerrest vid Bista i Ånsta hyste en massförekomst 1995 och vid Segersjö herrgård i Lännäs växte den 1997 bl.a. ymn. i strandvassen Ö om herrgårdsbyggnaden.