En halvparasit på träd, funnen närmast i Västergötland, Östergötland, Södermanland, Värmland och Västmanland (Flora Nordica 1).

Huruvida misteln kvarlever efter en rikare förekomst under värmetiden, eller infördes till storgodsen i Mälardalen på 1700-talet, har ifrågasatts (Almquist 1964). Florin (1961) fann dess pollen i lämningar sedan omkr. 3 000 år i Mossbymossen i Kumla.

Enl. Samzelius (ms 1758) skulle mistel finnas ”på några ställen i Ö. Nerike... i Ekar och Lindar”, vilket Junell (1971) betvivlat. Enl. en uppteckning i ÖLM (1732) fanns den i Viby ”vid Våglyckan på ek”, med anteckning om att en mistelpinne satte bort sjukdom. Bakgrunden till den senare uppgiften kan vara antingen insikt i växtens allmänna kulturhistoria eller gälla annan art.

Broddeson (1948) skrev att mistel är skyddad i länet och avser möjligen en förekomst vid Örebro 1886 (H. Diedrichs, OREB). Några ytterligare uppgifter om växten i Närke har ej stått att finna.

Misteln kan möjligen åter uppträda i Närke i framtiden eftersom förekomsterna i Kungsörs- och Köpingstrakten i Västmanland är under spridning V-ut. En mycket livskraftig förekomst finns ca 10 km ö om Närkegränsen vid Skäftruna i Kung Karl i Västmanland.