Åtminstone från 1810-talet i Sverige vildväxande gräs. Förekomsten i Närke tycks ha etablerats genom förvildning från odling i vallar. Fröet salufördes i Sverige fr.o.m. 1893 (Lyhagen 1991). Foderlosta tycks inte odlas numera men ses förvildad längs järnvägar och vägar, på tippar, i åkerkanter o.s.v.

Det största beståndet sågs längs 50 m av järnvägen, täckande 300 m², vid Mariedam i Lerbäck 1992. I Svennevad uppmärksammades arten först efter utgivningen av Kjellmerts flora 1947. En fortsatt ökning i Närke har noterats bl.a. S om Örebro i ett grustag där den ”ökar hela tiden i antal och utbredning” (Lindström 2000b).