Lund- och brynväxt, inhemsk i Skogsbygdens bäckraviner och kalkberg, allm. t.ex. i de noggrant undersökta socknarna Viby, Glanshammar och Rinkaby (Nilsson). Skogstry växer idag i många av resterna av lövrik ängsvegetation i hela Närke.

I Lerbäck var den var nästan allm. (Robson 1833) och den ansågs där vara mindre allm. än olvon, ”men dock funnen på en mängd ställen” (Segerström 1932). I Svennevad var den ”anmärkningsvärt sälls., endast 7 lokaler trots rätt mycket efterforskning” (Kjellmert 1947). På norra Storhjälmarstranden bildade den ”nästan ogenomträngliga snår” (Blomberg 1865a), även på Valen och många av de mindre öarna. På Hästnäsudden i Götlunda noterades 16 bestånd på en halv km² (Löfgren 1978b).

I Skogsbygden varierar förekomsten efter tillgång på ängslövskogar. Busken är vanlig utom i triviala barrskogs- och myrområden. Broddeson (ms) fann den ymn. längs hela vägen mellan Lockhyttan och Ramshyttan i Kil 1934. Kring Garphyttan och Ånnaboda i Tysslinge registrerades 24 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994).

Växtplatser är också järnvägsbank, alunbrott, ledningsgata, brott- och hyttområde, åkerholme, åstrand, bäckomgivning, gråalsnår. I Rinkaby såg Sernander (1933) den växa uppe i Äsplundaaskens krona 1931.