Växten förekommer mest i bergbranter där uttorkning förhindras. Den är inte ovanlig i yngre brottväggar och ses i fler och rikare bestånd än gaffelbräken.
Förekomster på kalklokaler har uppmärksammats bl.a. på Tylöskog, inkl. Hammar och Lerbäck, flerst. ”utpräglad calcifil” (Segerström 1932) och i Glanshammar ” 24 lokaler på urbergskalk” (Nilsson 1986). I Svennevad fanns den på 16 lokaler på diabasen och på 2 lokaler utanför denna (Kjellmert 1947).
Se även kalksvartbräken Asplenium trichomanes subsp. quadrivalens och vanlig svartbräken Asplenium trichomanes subsp. trichomanes
Första fynd
Samzelius ms 1758 (”Allstans... i bergsskrefwor”).
Bygdenamn och bruk
”På apoth. fås Adianthi rubri ört” (Samzelius ms 1758).
Variation
Två underarter finns i Sverige (Flora Nordica 1). Vanlig svartbräken skall förekomma både på och utanför kalken,
kalksvartbräken endast på kalkrika lokaler.
Lokaler
Stora bestånd på kalklokaler:
Askersund Lerbäck Björnabro, brott, rikl. 1992 (Hallin ms). Ödeskärr, kalkbrott 1994 !; 30 tuvor 1996 Nilsson.
Örebro Glanshammar 300 m NÖ om kyrkan, kalkhäll, 70-tal tuvor i sluttningen 1928 (Broddeson ms); (Nilsson 1986); 1993, 1999 !.