Skräppor betraktades som ett svårt ogräs i länet (Zetterlund 1891) och i en lantbruksenkät framhölls ”rödsyran” som Mellansveriges 7:e värsta åkerogräs (Bolin 1922). Ett annat språk begagnade Spong (1935): ”... börjar det nu lysa rött av åkersyra, en vårdslös färg, som marken griper till för att kluta ut sin fattigdom.”
”Rumex-Oxyria, södra Kilsbergen, vanlig ss. fossil i förboreala lager” omkr. 9 000 år gamla (Florin 1969). Lämningar av Rumex grävdes fram även vid Seltorpssjön och Långändan i Axberg (Kjellmark 1899).
Första fynd
Hedin 1754 (Kräcklinge).
Bygdenamn och bruk
Syra som kosttillskott är känd i Kräcklinge ”för mer än 40 år sedan... använde de fattiga hushållen, med uppblandning af mjöl, både til bröd och välling” (Hedin 1754). ”På fallen repade man syror och malde med råg nödåren 1824 och 1868” (Harbe 1947). Samma bruk är känt från Kvistbro 1826 och Nysund 1868 (Harbe 1950). I Sköllersta bryggdes te på svinsyra mot rödsot [dysenteri] (Saxon 1934b).
Syra, syrer och syrtåpp var namn på Rumex-arter i Asker (ÖLM).