Näringskrävande, giftig läkeört, under 1700-talet känd som allmänt åkerogräs (Samzelius 1764a) särskilt runt Örebro (Lundmark enl. Afzelius ms 1779–1784, Bagge 1785). Den växte också ”kring hustomter” i Lerbäck (Sahlstedt ms 1825). Under 1800-talet sågs den i Sköllersta (Gellertstedt 1831) och vid prästgården och Segersjö i Lännäs (Hamnström 1842).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Knista gärde och Lillkyrka Djupdalen). Vintrosa kyrka 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Odört ingick i Svenska farmakopén 1–7 (1775–1869) och Medicinalstyrelsen uppmuntrade till insamling under andra världskriget (Bondeson 1941). Extrakt av örten användes mot sår och utslag (Gellerstedt 1831).
Lokaler
Anmärkningsvärda förekomster:
Askersund Lerbäck Gålsjö 340 595, i syrenhäck, inkommen med solrosfrön från Italien, 1 ex 2005 B. Andersson & Nilsson (OREB).
Örebro Gällersta N om kyrkan 628 685, gammal gödselstad, vägkanter och gödselhög på åkern, ymn., 100-tal ex 1989 !. Rinkaby Kolja 755 748, 30 ex 1975 (Nilsson 1986, ms).
Arboga Götlunda Valen 705 969, V om fyren, vedbacke och gårdstun, 50-tal ex 1979, några få ex 1982, 4 ex 1983, täml. rikl. 1987 !.
