Läke- och färgväxt i frisk- och torrängar, allm. i hela området, ej känd från fuktiga lokaler men sedd på Kvismarens torrlagda botten (Tolf 1891).
Första fynd
Samzelius 1760 (utan frekvens eller lokal), ms 1758 (”allestädes i största öfwerflöd”). Lännäs 1846 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
”... nämnes ock af några för löpegräs efter man kan ysta här med såsom med en löpare, hwilket det latinska namnet Galium, af grekiska ordet gála, miölk, ... Brukas nu på apotheken, men ei förr. Ingen ört gör starkare werkan i moderpassion än denna... För sin goda lukt strör landtman henne på golfwet om sommaren; ... Blandad i löpare gifwer åt osten förträffelig hög smak. Gifwen åt boskap stillar rösiukan [dysenteri]... Med rötterna färgas rödt på ylle, men med blommorna gult” (Samzelius ms 1758).
I Lillkyrka upptecknades följande: ”D-ä bra te koka åt kalvar, när di har magplåga, å d-ä bra för bå fålk å jur, dä har ja i påsar på vinn jämt, ja torkar” (ÖLM).
Växten kallades allmänt i Sverige jungfru Marie sänghalm (Samzelius ms 1758), vilket i Närke upptecknats från åtminstone 10 socknar (ÖLM 449, 958, 1732).
Lokaler
Med ljusgula blommor
Hallsberg Bo Gryts bruk, vägren, 1 ex 1989 !. Svennevad Bilsgården 1939 Kjellmert (S). Åsen 1940 Kjellmert (S).
Örebro Tysslinge Latorp 1927 (Broddeson ms).
Arboga Götlunda äng N om vägen mellan Sickelsjö såg och Källtorp 1933 R. Johansson [Morander], UPS).