Förr möjligen allm. i hela området, numera betydligt ovanligare, främst genom upphörande bete. Som hagmarksväxt uppträdde kattfot förr i väldiga bestånd. Ofta är nutida växtplatser torra–friska skogsvägkanter, där mindre grupper växer i främst mineraljord, och den har setts även på bl.a. stränder, kalkberg och skogsbergskrön.