Ursprunglig efter landets kuster och prydnadsodlad. Vid norra Storhjälmarstranden sökes den ”sällan förgäves på klippor” enl. Blomberg (1865a) vilket kan tolkas som en inhemsk förekomst, och är en överdrift. På Valen i Götlunda sågs 12 näraliggande lokaler på strandhällar och sandfält 1979–1986. Hartmans (1866) notering ”här och där” eller sälls. i norra, mellersta och västra Närke är också osäker. Ännu Janssson (1947a) saknade den S om Storhjälmaren. Nilsson (1986) såg 2 bestånd vid Sticksjö och Valsta i Glanshammar som ursprungliga, medan 2 i Rinkaby och 6 i Viby (Nilsson 1978) antogs vara förvildade från odling.

Ingen av lokalerna utanför Hjälmaren tycks vara inhemsk. Varken kalkbrottförekomster i Hammar och Lillkyrka eller häll- och blockbestånd långt från gårdar ger intryck av ursprunglighet. Otvetydigt odlade eller förvildade bestånd har meddelats från vägrenar, murar, järnvägsgrus, ödetomter och kalkhällar.