Vallogräs, sedan 1700-talet troligen ökande och numera allm. med ca 1 000 kända lokaler. I Gräve var den ”allm. vid vägar och stigar i stor mängd” 1940 (Broddeson ms), i Hammar och Lerbäck sågs den ”ofta massvis” (Segerström 1932).

Den är vanlig i åkerkanter, trädor, vägkanter m.m, helst i fuktig, mullrik jord. I Mosjö växte den 1930 mest i havreåkrar (Broddeson ms). Växtplatser i svagt påverkad vegetation är ovanliga men finns bl.a. i fuktig sandstrand, blockrik ålund, uttorkad åfåra, björkkärr, strandalkärr, bäckkant och bland jättegröe i åstrand.

Sylvén (1933) fann nysört odlad vid Äsplunda i Rinkaby. Vid gården Kattjärn i Kvistbro, nedlagd 1914, sågs den 1996 (M. Andersson) möjligen kvarstående efter trädgårdsodling men troligare som vallogräs, gynnad av den omfattande myrodlingen sedan 200 år.