Värmekrävande och kalkgynnad läkeört i torrängar och på hällar, förr ofta ansedd vara täml. allm.–allm. i Närke (Wahlenberg 1824, Gellerstedt 1831) men är mestadels täml. allm. på Närkeslätten och täml. sälls.–spridd på Skogsbygdens åsar och kalkberg. I det kalkrika Glanshammar har dock registrerats 44 lokaler (Nilsson 1986).
Den är en karaktärsart för Vätterns strandklippor och ingen annanstans i länet så rikt förekommande (Ekholm & Hallin 1980b). Arten har många bestånd på Hjälmarens öar och stränder på hällar och sandfält. Andra växtplatser är tallhed, banvall, ändmorän, grustag, gräsmatta, stenmur etc. Vid Kägleholm slottsruin i Ödeby växte en kraftig rugge uppe på ett stenbord 1989.
Första fynd
Kalm 1746 (Glanshammar). Rinkaby Myrö [1840-talet?] C. Kalling (S). Viby Kärr [1840-1850-talen] Zetterstedt (UPS, Jalas 1947).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Serpylli ört. Brukad som thée förtager hufwudwerk af starkt rus” (Samzelius). I Glanshammar användes blommor och blad mot tandvärk (Kalm 1746). Örten ingick i Svenska farmakopén 1–4, 10 (1775–1790, 1925). Insamling av växten uppmuntrades av Medicinalstyrelsen under andra världskriget (Bondeson 1941). Den ingår numera i hostmediciner.
Den kallades i Närke Sankt Olofs humle eller backtimjan (Samzelius 1760, ms 1758).
Ett 10-tal insamlingar av backtimjan har bestämts av K. Lyka och Jalas (1947) till former och varieteter vars beteckningar knappast längre beaktas.
Lokaler
Med vita blommor
Askersund Hammar Vänneviken 172 493, 1962 (Hallin ms); västra stranden, betad kalkhäll, 1 ex (Löfgren 1995a).
Örebro Glanshammar Eriksberg 1899 G. A. Ringselle (UPS). Kil 1 km SV om Mogetorp, sockengränsen 1927 (Broddeson ms). Rinkaby Myrö 1870 Anonym (OREB). Lännäs (Gellerstedt 1852).
