Kalkgynnad hushålls- och läkeväxt i bryn och vägkanter etc. Odling av blåhallon är känd från Lerbäck (Robson 1833). Den kallades i Närke björnbär (Samzelius 1760), i östra Närke björnhallon (Samzelius ms 1758). ”Bären lagde på win gifwadet en angenäm smak” (Samzelius ms 1758).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Hardemo Hjulsta, Svennevad Skepphulta äng [Svennevad-lokalen kontrollerades av Broddeson och Kjellmert utan återfynd, Kjellmert ansåg, enl. E. Nilsson 1974b och brev till K. G. Nilsson, att den förväxlats med R. nessensis eller var utgången]). Asker Tångsätters äng 1859 J. W–k (OREB).
Lokaler
Anmärkningsvärda bestånd:
Hallsberg Viby prästgården Lundby, kvarstående efter odling, möjligen från 1830–1850-talen, förvildad (Sernander 1933); vägren 480 456, ymn. längs 20 m 1995–2004 Nilsson & Lindström; beståndet röjt vintern mot 2005 Nilsson (OREB/ELj). Holmen i Vibysjön (Gellerstedt 1852); Husby 473 460, Borgholmen, strandsnår 1971 (Nilsson 1978, OREB).
Kumla Kumla Yxhult 549 672, vägren, ymn. 60 m² 1993 !.
Lekeberg Hidinge Haga 682 493, längs 100 m av järnvägsbanken, ymn. flerstädes 1992 !.
Arboga Götlunda en ö 200 m S om Gåsholmen i Hjälmaren, täcker en stor del av ön (Öberg 1970).
