Myrväxt, allm. i skogsbygden, på Närkeslätten mestadels sälls.–spridd, bl.a. sälls. i Gällersta på 1850–1860-talen (Saxon 1933). Björkman (1987a, b) fann arten täml. allm. vid 236 undersökta sjöar i länet. Omkr. 6 000 år gamla lämningar är känd från Mossbymosssen i Ekeby/Kumla (Florin 1961).
Växtplatser är, utom mossar och triviala kärr, sälls. friska vägrenar, kärr med gran och gråal, åsgravar etc. Vid Axsjöboda i Kil växte den på en slåtteräng 1929 (Broddeson ms).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (flerst.). Lohman ms 1778 (Götlunda Toftsjömossen). Skagershult Porla 1858 Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”I apotheken Chamämori insyltade frukt, som är besynnerligen nyttig för dem som beswäras af skörbjugg, lungsot [tuberkulos] och blodspottning” (Samzelius 1760). I Lerbäck var hjortron en allmänt nyttjad och ekonomiskt nyttig växt (Robson 1833). Bären såldes till herrgårdar och bruk i Kvistbro, Nysund och Skagershult (Harbe 1956).
Det omogna bäret kallades hjortron eller hjortra bl.a. i Hammar och Lerbäck (Samzelius 1760, Grill 1964, ÖLM), det övermogna såpper, såpprer (Pettersson 1953, Olsson ms, ÖLM 1795).