Gul fetknopp är allm. på Närkeslätten men avtar i Skogsbygden, bl.a. sågs den sälls. i Garphyttetrakten i Tysslinge (Löfgren 1994). Den är inhemsk på strandklippor och block samt sandstränder vid Vättern och Hjälmaren. Växtplatser är kalkberg och torrängar i sandmark och grustag, på murar m.m. Förekomster på torvtak nämns från Ramundeboda och Lerbäck (Stalin ms 1913–1916).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hardemo 1851 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
Den kallades fetknopp eller skörbjuggsgräs (Samzelius 1760) och ingick i Svenska farmakopén 1–6 (1775–1845).
”På apotheken fås Sedi minoris ört. Brukas emot skörbiugg och frossa, för tredjedagsfrossan kokas en göpn här af uti ½ stop dricka, som gifwes patienten in en tima för paroxsysmen, då det merendels gör kräkning och hiälper” (Samzelius ms 1758). I Hardemo användes tandvärksgräset på 1800-talet, kanske denna art?, i medicinskt syfte (Saxon 1934b).