Odlad spånads-, drog- och prydnadsväxt från Asien, numera inkommen med fågelfrö (Hovda 1978). Hampa användes som fågelmat i Närke redan på 1800-talet (Nerén 1944). Förvildning genom köksväxtfrö är känd från Kolja i Rinkaby 1956 (Nilsson 1986). Den samlades som förvildad först vid Bottorp i Svennevad 1936 (Kjellmert 1947, S och Broddeson, S). Sju fynd av förvildningar gjordes under 1940–1950-talen och senare ytterligare 15. Den ses tillfälligt under fågelmatningar, i rabatter och åkrar samt växer årligen på grustagstipparnas komposthögar i Ånsta (Lindström).
De första spåren av hampa i Sverige är från järnåldern, för omkring 2 000 år sedan eller något tidigare (Hjelmqvist 1956, 1991, Müntzing 1963). Den har odlats sedan vikingatid för framställning av fibrer till tyg (Fröier 1960) och mer allmänt sedan tidig medeltid, på 1 000-talet, möjligen som medicinalväxt (Hjelmqvist 1991). När Västmannalagen skrevs på 1300-talet ingick hampa i böndernas tionde (Holmbäck & Wessén 1936).
Bygdenamn och bruk
Tidiga uppgifterna om hampa i Närke gällde odling i Askersundsby 1559 (Holländer m.fl. 1994) och vid Örebro slott 1590 och 1605 (Grandinson 1901, Swederus 1909). Den odlades på Segersjögärdet i Lännäs 1602–1603 (Hannerberg 1941). Hampa i kyrkotionde är känd från Mellösa 1681 (Löw 1922), i ”årliga räntan och årliga hjälpen i östra Närke” på 1600-talet (Falkman 1860).
Hampaodling reglerades i en Kungl. kungörelse 1737 (Hebbe 1939). Odling för tillverkning av kläder är känd från 1700-talet i bl.a. Kräcklinge och Lerbäck (Hedin 1754, Waldén 1949b). I några socknar var odlingen tillräcklig för det egna behovet, exempelvis i Hidinge, Mellösa, Knista och Asker (Mörner 1762a, b, Sandahl 1782). I Örebro stad beslutades 1783 att den riksgagneliga hampodlingen skulle inrättas på 10 tunnland av stadens donationsjord (Bagge 1785).
Under 1800-talet odlades i liten skala ”på några ställen” (Rosenstein 1812), ”något odlat, men ej tillräckligt för behovet” (Befallningshafvanden 1822), ”sällan” (Topografiska 1844, Gumaelius 1846, Widén 1857), ”i Bondtäppor, i smått” (Robson 1833). Den ”odlades något” i Lerbäck (Sahlstedt ms 1825).
En viss uppgång i odlingen skedde under 1900-talet, bl.a. på Mosjöbotten under 1930–1940-talen för export till Blekinge (Rydberg 1987, S. Svensson 1970). Hampaodlingen i Närke uppgick 1952 till mer än 75 hektar (Fröier 1960).
Vid sidan av fibertillverkning användes hampan också för medicinskt bruk och ingick i Lekeberg-moras leveranser till Laxå bruks husapotek på 1820-talet. Kräftsår behandlades i Gällersta på 1800-talet med örten (Saxon 1934b). Fröna saluhölls på apoteken in på 1900-talet (Hedbom 1919).
Odling för drogframställning sker nu i strid med lagen. I Götlunda spårade polisen vid ett tillfälle under 1980-talet ett helt hektar bevuxet med hampa. Fyra krukodlade plantor sågs utsatta i ett grustag i Götlunda 1991. Industriodling av hampa med låg narkotikahalt är numera tillåten.
För att skrämma bort fåglarna från hampodlingarna förr tillverkade man ett åkerspöke, ”en hampekrök” (Saxon 1930). Med hamprötningen sammanhängande ortnamn i Närke är Hampesiön i Lerbäck 1693 (Brevner 1942) och Hampetussen i Svennevad (Sahlgren 1912a).