Läkeväxt och lerjordsogräs av skiftande frekvens, bl.a. saknas kamomill utanför kulturpåverkade miljöer i Skogsbygden, men är f.ö. mestadels spridd–täml. allm. Den uppträder numera mest i bl.a. trädor, vallar och åkerkanter, men i allt mindre omfattning.
Massförekomster över flera hektar var förr vanliga och förekommer ännu, bl.a. på en träda vid Backa i Glanshammar 1993. Små men ymn. bestånd växer på omgrävda jordhögar. Vid Stensmossen i Skagershult växte arten ute i myren på en vitmossetuva 1991.
Odling förekom förr, vilket särskilt anmärktes av Kjellmert (1947) från den enda Svennevad-lokalen ss. ”förvildad”.
Första fynd
Linné 1745 (Närke). Samzelius 1760, ms 1758 (flerst. [båda Matricaria-arterna hos S. gäller, som Junell påpekat, kamomill]). Götlunda 1862 Blomberg (UPS).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Chamomillae nostratis ört och blommor. För twinsot [avmagring] brukas örten såsom thée, äliest lägs den med nytta i fotbad” (Samzelius ms 1758). Kamomill var i Kil ”läkeörten framför alla andra... tillvaratogs den grundligt och sparades... [mot] snuva och influensa... inhalationskurer... anser jag den vara mycket välgörande” (ÖLM 1158). Bruket mot bölder och vid förkylning hos både människor, hästar och kor i Ekeby stämde väl med minnesbilden hos Anders Andersse i Björka (ÖLM 1732). Det var vanligt också i Viby (Viberud 1961) där en uppteckning från 1870-talet i ÖLM berättar att ”dä koka ho (mamma) mä rågmjöl te en tjocker deg, mjöle först, å vatten, å så la i blommera, inte stålkar, å sen la di dä på börder å varbildningar, den där degen”.
”Tyskentopp är ett medel för menniskan att koka ock drika för veder” (Berglund ms 1867). I Kvistbro gavs växten mot värk i händer och fingrar (Harbe 1950) och i Hidinge åt korna dekokt vid kalvning (ÖLM). Den ingick i Lekebergs-moras leveranser till Laxå husapotek på 1820-talet (Laxå bruks arkiv) och i Svenska farmakopén 10–11 (1925–1946). Den samlades för husapoteket vid Hammars gård i Asker på 1870-talet (Lagergren 1922–1925) och gavs i Skagershult till kreatur som medicin (Harbe 1956). Medicinalstyrelsen uppmanade till insamling av kamomill under andra världskriget (Bondeson 1941).
Artens namn i Närke var kamillblomster, söttopp och tyskentopp (Linné 1745b, Samzelius 1760, ms 1758). Enl. flera uppteckningar i ÖLM tycks det vanligaste namnet ha varit tyskentopp.