Åker- och vallogräs, läkeväxt. Den splittrade utbredningen som Malmgren (1982) beskriver för Västmanland gäller delvis även här. I grannsocknarna Glanshammar och Rinkaby fann Nilsson (1986) 19 resp. 0 men i Viby 56 lokaler (Nilsson 1978).
Mandelblomma växer i kärrängar, på åskullar, vägrenar, i trädor, tippar m.m.
I åkrarna vid Ramshult i Snavlunda 1932 såg Broddeson (ms) ”massvis” av mandelblomma. Ovanliga mängder rapporteras också från Örmon i Bo, där den 6–8 hektar stora hagen 1991 hyste mängder av växten (Holmer).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Viby Hamra äng 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”Brukas för stenpassion [njur- eller gallsten]... på apotheken fås Saxifragae albae rot, ört, blomma och frö” (Samzelius 1760, ms 1758). Bruket mot urinstämma är känt också från Svennevad på 1800-talet (Saxon 1934b).
Växten kallades i Närke stenbräcka (Samzelius 1760).
