Myrväxt, spridd i Skogsbygden, möjligen bristfälligt känd. Täml. allm. i Glanshammar, Viby (Nilssons 1978, 1986) och Kilsbergen (Waldheim 1944). I Garphyttetrakten sågs den på 2 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994). I Svennevad iakttogs den först efter sockenflorans utgivning (Kjellmert enl. brev 1974 till Nilsson).
Klotstarrens växtplatser finns vanligen i kanten av eller ute i risiga tall- eller björkmyrar eller fuktiga skogar bland skvattram och ljung. V om Sandstubbetorp i Viby sågs den på en brandplats (Nilsson 1978). Inga fynd har gjorts på kalkrika ståndorter.
Den största förekomsten tycks ha setts N om Nytorp i Längbro 731 621, 734 621 m.fl. där en fuktig tallskog med hygge och diken hyser mängder av växten i ymn. Bestånd (Löfgren ms 1995a).
Sernander (1910c) betraktade klotstarren vid Mosjömossen i Ramundeboda som en subatlantisk relikt, omkring 2 000 år gammal.
Första fynd
Hartman 1838 (mellan Örebro och Garphyttan, doct. Holmblad). Mellan Garphyttan och Latorp i Tysslinge 1840-talet Hamnström (LD). Lännäs Hultet vid Tunäs 1847 Hamnström (LD, UPS).
