Hushålls- och läkeväxt, förvildad i Sverige tidigast på 1740-talet. Ekologin hos krusbär påminner mycket om vinbärens men busken tål kargare förhållanden. Växtplatser är bl.a. rasbranter, strandlundar och ekhagar.

Vid Håkanbols bruk i Nysund, nedlagt 1886, sågs på ruinerna 1992 en mycket gammal buske. Holmer noterade ett väldigt bestånd om ca 100 m², vid en torpruin intill banvallen vid Källbergsbacken i Sköllersta 1993. Den uppträder som epifyt i trädkronor och på murkna lågor.

Odling är känd från Örebro slottsträdgård 1642 (Waldén 1960) och Varberga i Längbro på 1750–1760-talen (Waldén 1936). Gyllenhaal (ms 1774) noterade ”äfwen wilda” buskar på Ässön i Mellösa, men Gellerstedt (1831) ansåg att den ”torde knappt finnas vild”.